Det är galet hur mammig Emil är. Jag måste hela tiden vara i närheten. Är jag inte det så skriker han tills jag kommer. Det funkar med pappa, när han väl har tid för Emil. Men nu på sistone så är det bara jag som är med Emil. Det är inte så konstigt iomed att Jimmy är upptagen med att måla.
Känner mig ensam med Emil ibland. Det är inte lätt att vara själv och ta hand om barnet dygnet runt. Står eloge till alla ensamstående föräldrar. Om han ändå kunde tycka om att vara med andra också. Vi träffar dagligen min mamma och syster så då tycker man att de skulle vara de perfekta "barnvakterna" men Emil är så osäker. Han tror att jag ska gå ifrån han så fort de närmar sig honom.

Han måste tuffa till sig vår lille herre.

Nu är det helg iaf och jag hade hoppats på att det sista skulle göras här hemma. Men Jimmy ska bort imorgon. Hade varit så bra att jobba på medans jag håller Emil borta hela helgen. Suck...


Jag vet, jag låter hemskt gnällig nuförtiden. Men jag tror att jag hade haft mer ork och gladare om jag bara hade fått sova om nätterna.