Jag är så j*vla less på allt nu! Det är så förbannat rörigt här hemma. Visserligen är det till det positiva, då vi håller på att total renovera vår nya lägenhet. Men ALLT är jobbigt.

Emil är så mammig. Det tar på mina krafter. Han kräver all min uppmärksamhet. Ingen annan duger. Jimmy kan funka ibland och då ska han leka med Emil hela tiden annars vill han bara vara med mig. Skriker och kastar sig på golvet eller på marken när vi är ute. Jag har en önskan eller snarare ett krav att när jag står och lagar mat så får inte Emil stå vid mina ben, hålla fast dem och skrika. Dels för att det är psykiskt jobbigt att ha han skrikandes där men för att det är farligt. Tänk om jag snubblar till och tappar hett vatten över honom eller en kniv eller vad som helst. Och nu är det inte så att jag är hemma själv om kvällarna när jag lagar mat. Även fast det känns så. Så mina krav går att uppfylla. Emil tycker förmodligen att hans pappa är tråkig eller så håller han på med något som Emil inte får vara med på.
På dagarna i verksamhet är han bara för mycket. Det är bara jag hela tiden. Kom hem från en mysig (eller vad jag hoppades på) förmiddag i skogen med barnen. Det började med att han vill gå istället för att sitta i vagnen. Självklart. Och när han blir ner släppt så slänger han sig på marken. Hjälper han upp och han lägger sig ner igen och börjar tjura. Sätter han i vagnen igen och han skriker. Skriker hela vägen in i skogen. Lyfter ur honom ur vagnen ihop om att kunna leka alla tillsammans. Men då blir han hysterisk. Hans snälla mormor lyfter upp han och försöker lugna ner han och få han att tänka på annat men nej det funkar inte heller. "Mamma Mamma!"

Hade det inte varit för min förkylning och ögat som värker så hade jag haft mer krafter. Men nu är det inte långt från explosion.

 Och nu då förbannade hyreshöjningen och så retroaktivt på det för februari månad. Nä hur ska vi få ihop de pengarna.