Jag mådde som vanligt, hade inget på känn. Tyckte väl att det borde sätta igång snart, då vi hade gått över tiden. Fick småont natten till lördagen. På morgonen tog jag två Alvedon och sov en stund till. Hela lördagen gick jag med småvärkar men det var inget som störde mig. Vi var ute och handla och allt var som vanligt.

Natten till söndagen den 9 december sov jag gott, lite ont men inget som störde mig. Vaknade till vid 7 på morgonen av att Jimmy gick upp för att gå på toaletten. Vände mig om och fick en sådan stark smärta och det knäppte till i magen och jag kände hur vattnet sipprade. Hoppade snabbt upp ur sängen och vattnet hamnade på golvet. Bad Jimmy hämta papper, mycket papper. Då förstod han att vattnet gått.

In i duschen och jag kände hur värkarna smög sig allt tätare på mig. Vi ringde BB Sthlm för att höra vad det tyckte att vi ska göra. Iomed att jag hade GBS (Grupp B Streptokocker) i urinen under graviditet innebar det att jag måste få penicillin för att inte föra över streptokockerna på barnet. Får barnet det kan det leda till hjärnhinneinflammation. BB bad oss komma in och vi gjorde oss klara för att åka in. Jimmy hade under tiden gått och lagt sig på sängen. Han hade inte riktigt förstått vad som komma skall. Värkarna kom då var tredje minut. Vi skrev in oss på BB Sthlm kl. 9.00. Värkarna avtog och barnmorskan trodde inte riktigt på mig att vattnet gått och var beredda att skicka hem oss. Även fast vi berättade att Jimmy låg på alla fyra och torkade vatten. Vi fick stanna och värkarna blev allt intensivare. Jag var då öppen 5 cm. Vid 12 tiden var värkarna tuffa och jag prövade lustgas men det funkade inte på mig. Jag höll på att kräkas. (Jag har aldrig kunnat andas in ”något”. Provade att röka en cigarett under min tonårstid och kräktes nästan. Att snorkla och då ha cyklop klarar jag inte heller. Så det där med lustgas funkade inte.) Bad om EDA. EDA gav god effekt, jag var då öppen 10 cm, men värkarna avtog. Fick dropp för att få igång värkarna igen. Mådde prima med EDA, hade inte alls ont. Vi åt kyckling till lunch. Minns att den smakade så bra. Vankade runt, andades (profylaxandning, gick ingen kurs för att lära mig, det bara kom av sig själv) igenom de tuffa värkarna, försökte hitta en bra ställning som skulle göra mindre ont. Barnmorskan tipsade om ställningar. Hon tog fram en träpall som påminner om en toasits. När jag ställde mig upp igen kände jag en sån tryckande känsla nedåt. Som om jag skulle skita på mig. Satte mig på ”toasitsen”. (Enligt journalen hade jag krystvärkar kl. 15.40) Jag tog i för kung och fosterland. Jimmy satt bakom mig så jag lutade mig mot honom. Hade ett stenhårt grepp om hans fingrar, mest tummen. Han bad mig byta fingrar. =) Jag krystade och krystade. Det ”brann” mellan benen. Barnmorskan stoppade mig och sa åt mig att nästan värk trycker du på lite lätt bara. Jag gjorde som hon sa och ett kryst till och så föds vår underbara son, 16.05. Jimmy grät av lycka. ”Det är en pojke!” Fick upp mitt lilla underverk på bröstet. Han är så fin. Vi är världens lyckligaste!



Det bästa vi har!