Som om jag inte hade nog med tankar. Jag låg i tre timmar, vred och vände mig i sängen och kunde inte sova. Jag tänkte! Nu på bloggens design. Det var ju inte meningen att bloggen skulle ge mig fler tankar. Det är sjukt hur mycket jag tänker.

Skulle vilja vara Nalle Puh för en stund. Han har inga bekymmer han. Och när han ska behöva tänka så måste han under koncentration tvinga fram en tanke. Vore toppen!

Snart kommer syster Erica hit och ska hjälpa mig med designen. För hur jag än gjorde så lyckades jag inte få till det igår kväll.

Sitter här och försöker lära mig hur man gör. Riktigt kul faktiskt. Skulle vilja ha det på ett visst sätt men vet förstås inte hur jag ska göra. Får klicka runt och fundera på hur det är man gör när man vill ändra bloggens utseende.
Men just nu finns det ingen mer tid för mig att sitta här. Emil vaknade nyss efter två timmars vila i sin vagn ute på balkongen.

Kommer att skriva vid något tillfälle lite om min tid under graviditeten, förlossningen och som nybliven mamma. Känns bäst att börja från början och sedan fortsätta med nutid.

Jag kommer att skriva för min egen skull. Tanken är att bloggen ska bli min terapi, min hjälp från alla tuffa tankar. Nu är det så att jag tänker, tänker alldeles för mycket. Hur gör jag för att sortera bort alla hemska tankar och låta bra tankar ta plats? Det kan ta flera timmar innan jag somnar om kvällarna/nätterna. Det är fruktansvärt jobbigt. Nog med att min lille son Emil vaknar en gång i timmen.

Bloggen kommer att handla om mig och min familj. Önskar att jag fört dagbok över Emils första år. Klart jag minns mycket från bebistiden. Men inte allt i detalj så som jag önskar. Så risken är stor att det kommer att skrivas en hel del om honom nu istället. =) Med mig och Emil bor Jimmy, pappa till Emil. Min stora kärlek!