Tycker att det även är dags för mig att skriva av mig lite här ute i cybervärlden. Egentligen har jag inte förstått varför vi bloggar. Varför vill man att "alla" ska ta del av ens liv. Och vem vill läsa om mitt liv? Konstigt nog så tycker jag att det är jätteintressant att läsa om andras liv. Kunna läsa och känna igen sig.  

Jag kommer att skriva för min egen skull. Tanken är att bloggen ska bli min terapi, min hjälp från alla tuffa tankar. Nu är det så att jag tänker, tänker alldeles för mycket. Hur gör jag för att sortera bort alla hemska tankar och låta bra tankar ta plats? Det kan ta flera timmar innan jag somnar om kvällarna/nätterna. Det är fruktansvärt jobbigt. Nog med att min lille son Emil vaknar en gång i timmen.

Bloggen kommer att handla om mig och min familj. Önskar att jag fört dagbok över Emils första år. Klart jag minns mycket från bebistiden. Men inte allt i detalj så som jag önskar. Så risken är stor att det kommer att skrivas en hel del om honom nu istället. =) Med mig och Emil bor Jimmy, pappa till Emil. Min stora kärlek!