Idag är det 2 år sen vår allra käraste person lämnade oss, vår älskade Mimmi. Mer kärleksfull, omtänksam och varmare människa finns inte. Alla som kände Mimmi älskade henne.
Sommaren 2007 spenderade vi många timmar på sjukhuset. Vi hoppades att med lite läkarhjälp skulle Mimmi stå på benen igen. Men innerst inne förstod vi att den elaka sjukdomen hade besegrat henne. 24 september 2007 somnade hon in. Jag saknar Mimmi så mycket.

Jag minns när vi var hemma hos Mimmi en dag i maj. Köpte med oss en fin solros till en solstråle (som hon alltid var) och lite fika. Mimmi log och tackade, rörde knappt fikat. Hon hade så ont. Vi berättade för henne att jag var gravid och hennes ansikte sken upp men snabbt slocknade hennes fina ansikte. Hon försökte visa hur glad hon var för vår skull. Men det hon tänkte på var att hon aldrig kommer att få träffa vårt barn.

Jag saknar henne massor. Jag vill bara ringa henne och få höra hennes röst en gång till.

Det är så orättvist. Varför skulle Mimmi dö?

Saknar dig Mimmi!