Tempot är max hela tiden. Upp tidigt på mornarna och stressa oss ut. Jobb hela dagen och sen hem till ett stökigt hem. Miljön här hemma är för tillfället livsfarlig för Emil. Vi målar nu om i hallen och elkontakterna är fria. Så min uppgift om kvällarna, förutom att laga mat åt alla, är att hålla Emil borta från hallen. Det är verkligen inte lätt. Jag lockar och mutar med allt men ändå är han snabbt tillbaka i hallen. Vi hade tvättstugan idag. Sprang dit fram och tillbaka samtidigt som pannkakorna skulle stekas och jag skulle hålla Emil borta från hallen. Jag är så trött, men nu finns det ingen tid för vila.  

Satte mig ner i tre minuter för att vänta på att maskinen skulle bli klar. Och jag nickade till. Det är inte likt mig. Som annars har svårt för att somna. Det är knappt att jag orkar hålla mig vaken nu. Jag vill sova!
Emil bara gnäller om nätterna och även fast vi hjälps åt, för att låta den andra sova, så hör jag ju hur han gnäller. Och efter flera försök att få han att somna om så hamnar han till slut i vår säng. Och då kan inte jag sova. För Emil rullar runt och sparkas hela tiden.

Snälla unge sov om nätterna!

Jag fasar för sista rummet vi har att renovera. Det är vardagsrummet/köket och med andra ord centrumet av lägenheten. Hur gör jag med Emil då? Det är omöjligt att ha han här hemma då. Men den dagen den sorgen.

Nu ska jag tillaga dagbarnens mat till i morgon. Sen ska Emil göras i ordning och förhoppnings också sova. Men det är inte lätt när det målas utanför hans dörr. Så synd att han får lägga sig så sent om kvällarna. Men vad ska vi göra?!

Go´ natt alla!