Vi var väl ute och gick i en timme. Barnen sov så sött. Jag tyckte nästan lite synd om Kickan när jag kom och hämtade Max. Jag vet själv hur ont det gjorde i hjärtat första gången/gångerna Emil var ifrån mig. Hon såg så orolig ut. Men det gick så bra. Max sov ju hela tiden. Fast han vaknade till när vi nästan var hemma igen. Han tittade upp och jag stack ner huvudet i vagnen. Först ett snabbt leende och sen blev han ledsen. Han visste inte om han skulle skratta eller gråta. Stackars pojke. Skrämde moster Ella dig?

Max han e ju bara för söt när han är ledsen (annars också såklart). Jag har då aldrig sett någon se så ledsen ut när han blir ledsen. Munnen formas som ett upp och ner vänt U. Precis som om man skulle ha ritat dit en ledsen mun på honom. Lilla skrutten! =)