Jag har en sån fruktansvärd ångest. Känslor liknar de jag hade när det var dags för skolstart efter ett långt sommarlov. Klump i magen och snabba hjärtslag. Endast 2 dagar kvar på min mammaledighet. Vart tog de underbara 15 månaderna vägen? Jag vill verkligen inte börja jobba.

Pengarna lyser med sin frånvaro. Så ekonomiskt är det bara bra att jag börjar jobba igen och jag tror Emil kommer uppskatta det mer än jag. Han får komma ut varje dag och träffa en massa barn. Men jag ser inte framemot alla sjukdomar som kommer automatiskt när barn träffar andra barn.

Jag älskar mitt jobb som dagmamma. Det är så mysigt att jobba med barn. De är ena riktiga glädjespridare. Det finns inga mer ärliga och raka "arbetskamrater" än barn. Och det är absolut inte det som tynger. Det är bara det att jag vill helst inte jobba just nu. Jag har så mycket annat skoj som tiden då inte kommer att räcka till för. Men får se till att hinna med det också.

De här kommande åren kommer se lite annorlunda ut. Min son Emil ska börja som dagbarn hos mig. Jag är hans dagmamma och han mitt dagbarn. Tror det kommer gå jättebra.